Sense of Humus

Gröna drömmar, grå verklighet och förstörda livsmiljöer för bulkindustri och vätgas

Publicerat av Nina Långstedt
Vidsträckta skogs- och markområden omkring gården Krämars i Ingå kommun, södra Finland, en timme väster om Helsingfors. Mitt paradis på jorden, min arbetsplats och mitt hem.

Vätgasrör men till vilket pris?

Nu ska det byggas vätgasrör genom nästan hela Finland- de behövs för de massiva bulkindustrier som vi valt att göra till vår framtid.
”Jag leder hellre en stad med två vätgasrör än inget alls” säger grannstadens stadsdirektör https://yle.fi/a/7-10074811.
Jag däremot tänker: ”Jag lever hellre i en kommun med livskraftig jord än med två vätgasrör”.
För jag tänker att vi har en övertro på att den tekniska utvecklingen ensam ska lösa utmaningarna med klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald.
Vi behöver använda jordens begränsade resurser med respekt, inte öka takten, inte jaga mer och större. Inte bygga nya storskaliga industrier som driver på konsumtionen och försämrar våra livsmiljöer.
Jord, luft och vatten är våra grundläggande livgivande system. När vi förstör dem förstör vi också våra egna förutsättningar att leva.
Påhejad av de multinationella storbolagen som ser möjligheter att kapitalisera på vår natur och vår livskvalitet har vi fastnat i tanken på att det på något lustigt sätt skulle vara miljöförstörande bulkindustri som för världen framåt – år 2025.
Men vad är egentligen framgång? Vad är livskraft?
Är det ett samhälle vars tyngdpunkt ligger på tjänster, högteknologi och god livskvalitet istället för miljöförstörande tung industri?
Och den viktigaste frågan: Hur kan vi leva bättre på mindre?

Vätgas som skär genom landskap och livsverk

Jag hör till dem som öppet kritiserat den massiva bulkindustrins framfart. En verklig grön omställning betyder mindre, inte mera. Vi grundade till och med en förening i min hemkommun vars syfte är att arbeta för livskraft utan miljöförstörande industrier. https://www.facebook.com/groups/1071613187353956/ Allt vi delar är grundat på fakta och industrins egna utredningar och rapporter.
Men tillbaka till överföringsnätet för vätgas. Gissa var det ska placeras?
Just det. Man kunde ju tro att det finns utrymme då man ser på bilden här ovanför, men nej. Det är naturligtvis bara ett sammanträffande att röret dras just över min odlingsjord bara femtio meter från det 180 år gamla karaktärshuset på min gård. Att man dessutom lyckas rita in röret på 1270 av 1300 meter av min ekologiskt certifierade åkermark där jag gjort ett omfattande arbete för att bygga en livskraftig odlingsjord med fokus på biologisk mångfald och jordens hälsa är förstås bara en ren slump.
Kommer de många åren av omfattande miljöarbete och särskild miljöhänsyn att betyda något överhuvudtaget då den slutliga linjen dras? Jag publicerar en lista på en del projekt och samarbeten som vi gjort på gården under de senaste åren.

Rätten till jorden

Vi säger ofta att det privata markägandet är starkt skyddat i Finland – att var och en får bestämma över sin egen mark så länge lagen följs. Det argumentet hörs ständigt av markägaren till industriområdet, trots att deras verksamhet påverkar hela kommunen både ekonomiskt, socialt och miljömässigt.
Men vad händer när det är tvärtom? När jag inte vill gräva upp tio procent av min jord med höga naturvärden, när jag inte vill ha ett rör med explosiv vätgas vid husknuten? Har jag då någon möjlighet att påverka?
Kommer miljöargument att tas i beaktande i ett projekt som beskrivs som ett miljö- och klimatprojekt?

Platsen för vätgasröret, precis nedanför karaktärshuset. Enligt Gasgrid medför det ökad välfärd och främjar målet om koldioxidneutralitet.

Stadsdirektören fick som hon önskade. Jag fick en stor spricka i gångna släktleds och mitt eget livsverk att bygga en livskraftig jord.

Exempel på särskilda miljövärden och samarbeten på Krämars

facebookShare on Facebook
TwitterTweet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *